tisdag 31 januari 2012

Hurra för modiga klagande tanter!

Igår blev jag uppringd av en dam som inte gillade min insats i Godmorgon Huvudstadsregionen. Hon tyckte att jag är för flamsig, skrattar för mycket, spelar dålig musik (den väljer jag iofs inte själv) och att programmet var mycket bättre på 90-talet.

Det mystiska var att jag varken blev arg eller stött. Jag blev faktiskt ganska glad! Heder åt tanter som lyfter luren, presenterar sig och framför sina klagomål direkt till dem det gäller. Det kräver så mycket mera mod än att vara en anonym hater på nätet.

Dessutom fick jag ju tillfälle att tacka henne för den nyttiga responsen och klargöra att det är meningen att programmet numera ska låta annorlunda. Så vi diskuterade saken en stund, önskade uppriktigt varandra en god  fortsättning på dagen och så tror jag vi båda var ganska nöjda.

Skrytpost

till Föreningen Vintermartyrerna riktas till E Frantz, PB 5, 00024 Yle. Det är där jag numera bor.

Obs, enbart vykort med grekiska statyer, bara bröst eller andra fertilitetssymboler godtages. Sänder ni andra motiv, (typ ruiner eller katter, uh) dyker jag upp hemma hos er några veckor senare och dricker upp all lokal likör ni hämtade hem som souvenir.

Toodles!

Ett käckt litet kaverifoto knäppt i morgonottan. Kati, Redrama och så lilla jag som tittar fram.


Märker ni förresten att jag har fått dille på accessoarer? Det enda som får tillvaron att kännas lite livad när man kravlar sig upp klockan 04.15 är ett snyggt halsband.

måndag 30 januari 2012

Men hallå

Är jag den enda bloggaren som inte ska resa till solen denna vinter? Kan jag ens få några martyrpoäng? Kan ni andra ens skicka vykort? Typ sådana där skojfriska med grekiska statyer med jättefjongar? Snälla?

Dagens ungdom är så burdus!

Igen en scen från Esbobussen. Jag var på hemväg från jobbet samtidigt som den svenskspråkiga skolan på vägen var slut för dagen.

In på bussen tumlar två mamseller i tofsmössa, cirka 12 år gamla. Efter dem en klunga friare, av vilka den modigaste tydligen gjort närmanden och fått avslag redan på hållplatsen.

Gosse: Vittu vem sa det där? Jag ska hakka er! Ni har vittu redan fått två varningar, jag ska hakka er på rikit!

Detta kunde ju ha tolkats som ett regelrätt hot, om inte gossens tonfall och kroppspråk snarare sagt "Får man bjuda damerna på en milkshake efter plugget?"

Mamsellernas svar var lika förvirrade. Ett förtjust fniter och fnater och smickrat blossande kinder, åtföljt av ett exalterat: "Du e heelt CP! Iiiiih hiii hiiii!"

Här stod det klart för alla inom hörhåll att det egentliga budskapet var "Oh ja, självklart Kennickie, du din hingst".

Tant förstod ingenting av meningsutbytet. Undrar just om mina snälla små mumintroll till döttrar ska klara av att deshiffrera alla dessa råa koder när de blir äldre. Hoppas nästan att de inte skulle göra det. Om någon, oavsett hur charmig,  hotar med att hakka dem ska jag lära dem att kontra med ett "Då ringer jag mamma, skolkuratorn, polisen, presidenten och pressen, du din ohyfsade ynkrygg".

söndag 29 januari 2012

Och så en liten tankenöt

Vad har Redrama, Pernilla Karlsson, Pekka Strang, Stina Gardell (syster till Jonas) och Emelie Sederholm gemensamt?

Åh så klurigt. Tänk, tänk.

Den goda hustrun

J har jobbat hela veckoslutet. Jag har väntat här hemma, lagat mat och ska försöka mig på lite helliminen också. Men skjortorna får han stryka själv.

lördag 28 januari 2012

Så har jag firat Calles namnsdag

J jobbade i dag så vi passade på att svira lite med mommo och mofa istället. Hann med både shopping, pizza och lite kyltyr.

 Pizza på Sello. Originellt och hippt. Sådant här gör väldigt få barnfamiljer om lördagar.


Kaffe och besök på Akseli Gallen Kallela museet. Min mamma har namnsdag i dag* och då passade det ju med Calle-dagskaffe på "Kalle Kalle Kalle-museet", som S kallade det.

Museet var ett ganska bra utfärdsmål för barn annars också, utställningen var kanske inte så intressant för chicksen men själva huset är så coolt! Flickorna kutade upp och ner i tornet flera gånger och diggade konstnärens skojiga badrum. Fanns en uppstoppad krokodil också!

Köpte en tröja på Seppälä. Undrar när jag skulle ha köpt nånting där sist. Levde i deras plagg när jag var fjortis. Fanns ju inget H&M i Finland på den tiden, förstår ni barn. Det som numera är en Zara mittemot Stocka var då en huuuuge Seppälä. Det var tider, det.

En överårig Snövit-wannabe.



Och lite annat smått och gott som jag köpte på Bijoux Brigitte. Hade ju ett presentkort som mina snälla ex-kolleger på musikredaktionen gav mig i avskedspresent.  

En ypperlig dag. Nu ska vi snart korka det schweiziska vittvinet som Linda tipsade om i radion i torsdags. Mamma hade traskat rakt till Alko för att köpa den marockanska som rekommenderades i vinbloggen. Världens mäktigaste Snigel!

*)min mamma heter inte Calle utan kallas bara så. Jag är familjens enda she-male.

Hår-update

En dylik frilla för tillfället! Snart kan man ju nästan få till stånd nån sorts frisyr! Har en kal fläck uppe på hjässan ännu så jag kör med peruk ett tag till. Men så fort mitt egna hår räcker till för att täcka fläcken ska jag anlita en frissa för att få lite mera form på det hela. Så här i vinterkylan är det helt okej att ha peruk, men ååååh, tanken på att kunna tillbringa sommaren utan...


Jag har förstått att det är oerhört sällsynt att alopetiker har så här täckande och kraftig återväxt, så visst känner jag mig lyckligt lottad! Det är förstås sannolikt att allt trillar av igen, men det funderar jag på sen om det actually händer. Happy happy.

Desperat?

God morgon! Är det ett tecken på att man lever ett allt för ospännande liv när man inser att man är lite småkär i alla de manliga Bolibompa-studiovärdarna? Känns nästan lite peddo, fast de ju nog är helt vuxna.

fredag 27 januari 2012

Blipp blipp

En konstig dag i dag. Först sändning i vanlig ordning (det var roligt, vi snackade film och träning och jag blev helt ivrig), sedan röntgen av krass njure. De bäddade in mig så fint på en brits och knuffade in mig i en röntgenmaskin där jag skulle ligga prick stilla i 22 minuter. Maskinen brummade så rart, sköterskan hade rogivande dagistantljud för sig borta i sitt hörn och innan jag visste ordet av sov jag som en sten. Var helt virrig när de rullade ut mig ur apparaten igen.

Väl hemma igen fick jag hemligt besök. Jättejättehemligt. Toppsekret (eugh vilket ord). Besöket resulterade bland annat i att jag låg i badkaret och yrade om animerade fåglar. Very odd.Och värst av allt, det finns filmbevis på allt.

Plan för resten av dagen: bada bastu, dricka vin, somna framför teven och näpet dreggla ner J:s t-skjorta. That's fredagsmys for'ya.

torsdag 26 januari 2012

Nästan lika bra som Hanne och Annah

... är Biss och Kajs talkshow på svtplay!

Ja, jag läser ju inte bloggar, jag

Det finns ett mänskligt beteende som förbryllar mig lite. Beteendet kanske kunde summeras med "att vara mäkta stolt över att inte ha koll".

Bloggar är ett bra exempel. Efter att jag fick bloggpris har de flesta i min omgivning blivit medvetna om att jag är en sådan där bloggare. Också äldre människor, som samtidigt medger att de inte riktigt förstår sig på sådant men att det säkert är hemskt trevligt. Dem har jag inget problem med alls. Rätt ofta får jag också höra lite urskuldande kommentarer av människor i min egen ålder som nu helt enkelt inte har fastnat för det där med bloggar, kanske rent av blir lite intimiderade av den massa av texter och info som ligger där ute på nätet som ett Mount Everest av offentliga dagböcker. Det är också jätteokej. Jag blir inte det minsta stött av att någon bekänner att den aldrig spanat in min blogg.

De som gör mig konfunderad hör till en egen kategori. Hit hör de som medger att de aldrig läst bloggar och minsann aldrig kommer att göra det heller. Som är tvärsäkra på att det inte finns något av intresse för dem inom genren och därmed inte ens av nyfikenhet ger bloggar en chans. Att jag ofta skulle kunna ge dessa personer tips på en eller två bloggar som garanterat skulle falla dem i smaken, det spelar ingen roll för så långt kommer vi inte. Problemet med den här kategorin är att de, eventuellt omedvetet, ju i samma andetag förringar nånting som de vet att är viktigt för mig. Det är ju faktiskt ganska ofint!

Samma sak kan gälla tv-program. Jag nämner nånting roligt jag sett på tv och får svaret "Mmm. Själv ser jag ju inte på tv, förstår faktiskt inte hur du hittar tiden för sådant". Eller varför inte facebook: "Hååå, jag har noll intresse av att läsa vad folk har ätit till lunch och se bilder på deras katter".

Noll koll - men enorm stolthet!

Jag själv skäms lite över att jag har så oerhört dålig koll på sport. Jag är helt enkelt inte tillräckligt intresserad för att följa med idrott på tv.  Men jag kan gott och väl begripa att sport är viktigt för många, även jag har nån gång fastnat framför en ishockeymatch och skrikit som ett brandlarm av upphetsning. Och jag tycker faktiskt att en viss koll på det som är på gång inom idrottsvärlden hör till allmänbildningen. Men denna koll saknar jag, och det skulle inte falla mig in att skryta med detta faktum. Pinsamt, tycker jag.

Är det måntro fråga om nån sorts defensmekanism? Att man försöker dölja sin förlägenhet med självgodhet, med följden att man blir snudd på hånfull? Kanske det går att dra paralleller till mången finskspråkigs attityd gentemot svenska språket också. Istället för att medge att skolsvenskan helt enkelt var för tråkig eller för svår drar man på sig det tvärsäkra flinet och förkunnar att Suomessa puhutaan suomea.

Brister gör oss mänskliga och mänskligt är fint. Och okunskap är ju ingen obotlig åkomma. Jag sprutar ur mig djupa sanningar som en konfettikanon här. Men ni kanske hängde med i mitt resonemang?

onsdag 25 januari 2012

Hög tid att ni börjar lyssna på Radio Vega nu, hörni

I alla fall ni som bor inom Vega Huvudstadsregionens sändningsområde, ni andra får väl i värsta fall ty er till Arenan.

Imorgon gästas Godmorgon Huvudstadsregionen av Vin-Linda och Ultra Bra-Terhi!!! Kan liksom inte bli mycket bättre än så!

Bling-bling

Nya Eurovisionsfoton. Jag är Alice Timanders och Liberaces hittills okända dotter.

På stjärnseminarium

Inte stjärtseminarium som autospellen föreslog. Mannen i blått är Mato Valtonen. Det är superintressant! Finska tv-hallåorna antecknar flitigt, Arto Nyberg ser ut att ta en tupplur. Bettina dricker redbull, Kaj Kunnas tror jag har energidryck i ådrorna istället för blod. Oj så jag namedroppar, blir nån ens liiite imponerad?

tisdag 24 januari 2012

Pelmener och kolleger

Puh vilken dag. Först morgonsändning, sedan superintensiv planeringssession. Men nu har vi bokat in en rappare, fyra tonåringar, en schlagerstjärna, en vinbloggande snigel, en kanadensisk designer, en Peppe, en Ultra Bra-medlem och en arkitekt som studiogäster. Den som inte lyssnar på Godmorgon Huvudstadsregionen är antingen en utböling eller en tråkmåns.

På kvällen middag med musikgänget på en restaurang jag helt har missat: Wellamo på Skatudden! Mysigt, småruffigt, prisvärt och gott! Dessutom fick jag ett Bijoux Brigitte-presentkort som avskedsgåva! Ska shoppa loss nån dag.

Blir nog en lite kort natt är jag rädd. Men det var det värt!

måndag 23 januari 2012

Vad är det för fel på mina barn???

Vi har inlett detta år starkt med spysjuka, feber, hosta, öroninflammation, ylledräktsutslag och bark i hårbottnet. Men nu står jag här helt handfallen. Vad kan detta beteende bero på? Fullkomlig galenskap? Defekta gener? Är de helt enkelt höga? Kära nån kära nån...

video

FedEx hämtade min nya frisyr

Helt trevlig tycker jag. Men måste frisera luggen lite.

söndag 22 januari 2012

Bloppis del 1!

Nåja, nu kör vi! Ser ni nånting ni gillar skickar ni e-post till frantz.eva ät gmail.com. Frågor kan ni ställa i kommentarsfältet. Först till kvarn gäller. Postkostnader tillkommer, kan också ta med grejerna in till centrum eller så kan man komma efter dem hit till Kitteldalen. Det mesta går att ordna.

Nummer 1:

Sommaren är här snabbare än ni anar! Lika bra att börja piffa upp småglinen. Här har vi en hiskeligt söt klänning från Monsoon, använd en gång och tvättad enligt anvisningarna (40 grader). Storlek 18-24 månader, S var ganska exakt 20 månader när hon rultade omkring i denna blåsa på ett bröllop. I prima skick, en ordentlig människa skulle säkert vilja stryka den. Pris: 8 euro.

Nummer 2:


Här har vi nånting nostalgiskt. Denna klänning bar T, då 1,5 år gammal, när jag och J gifte oss. Sedan dess har den bara använts nån enstaka gång. Klänningen är från Zara och storlek 3-4 år, vilket måste vara enligt pygméskalan eftersom T som sagt bara var hälften så gammal. Den är faktiskt ganska samma storlek som klänning nummer 1, så om nån vill ha dem båda för samma kläpp funkar det säkert fint. Tvättråden har jag klippt bort (eftersom de i Zaras kläder är som att ha en halv Ikeakatalog i sidan), men 40 grader har jag tvättat den i. Pris 6 euro. 

Nummer 3:

Nu ska vi inte vara allt för puttenuttiga här. Ett stycke fejkskinnpaj i storlek 80 till salu! Aldrig använd! Jag beräknade helt fel med storleken, förstår ni. Och vips var det vinter, halarna skulle på och så var det med den saken. Köpt på Lindex. Din för 7 euro.

Nummer 4:

Ungefär i samma tider införskaffade jag denna svindyra men ack så söta galonoverall till fröken S. Som sekunden därpå lade till med en tillväxtspurt utan like och växte ur alla sina kläder i ett nafs. Den här har använts ett antal gånger men är i grymt bra skick. Bara gummibanden under fötterna har slitits, men de går att byta ut (de sitter fast med knappar). Storlek 80, köpt på Pikkuväki, märket heter Me too om det säger er något. 15 euro.

Nummer 5:
Här kommer en klänning till, tyget är lite manchesteraktigt. Märke Name it, storlek 86. Tvättas i 40 grader. Som ny. Pris 5 euro.

Gott nytt drak-år

T och jag tyckte partyt vid gamla busstationen var fiilis. S tyckte det var fjantigt.

Har man fångat en hunk är man väl lämpad för vad som helst!

Jahapps, skulle börja vara dags att ta sig till vallokalen så småningom. Tänker nu inte gå in desto mera på vem jag tänker rösta på (beror kanske på att jag inte riktigt har bestämt mig ännu) men ska ändå skriva några rader om kandidat nummer 2.

Jag lever i en bubbla. Bubblan bebos av likasinnade figurer som tycker att det är självklart att personer av samma kön ska få gifta sig om de vill. Och om de vill ha barn hoppas jag att det ordnar sig. Och det om familjelivet, i övrigt ska dessa personer givetvis få syssla med vad som helst, precis som de som förälskar sig i människor av motsatt kön.

Ibland spricker bubblan med ett poff. Som i diskussionen under den här artikeln. Signaturen Eva (inte jag, knappast Biaudet heller) skriver bland annat så här:

"Jag är ingen homofob, inte heller tycker jag det är rätt att diskriminera någon. Men när det gäller presidentämbetet så är lämpligheten avgörande. Jag har rätt till en åsikt och jag tycker inte det är lämpligt att Finland har en homosexuell man som president."

Jag kan inte rå för att min haka dimper ner i knähöjd när jag läser sådana kommentarer. Kanske ännu mera när det synbarligen är en välartikulerad filandssvensk kvinna som formulerar dem. Har också hört kolleger på jobbet snacka om den osakliga behandling Antonio Flores utsatts för av pressen under kampanjen, han lär ska ha synats under mycket råare premisser än Jenni, Vuokko, Päivi och de andra.

Men samtidigt är nog Antonio i mina ögon ett jädrans trumfess för Pekka. För - förlåt mig nu Pekka -  du är en darling men du är lite grå. Men har man lyckats snärja en hunk som Antonio måste man ju ha nånting extra. Kanske nånting som vi andra inte lägger märke till vid första anblicken. Visst blir Pekka intressantare med Antonio vid sin sida?

Som sagt var, det är inte sagt att jag ger Haavisto min röst just i dag. Men lämplig är han, det är jag helt säker på.  Däremot vet jag inte om Antonio är lämplig, har ganska ytlig koll på honom. Risken finns att han klipper sig i fingret när han ska klippa band, att han fäller gemål-blombuketten i golvet, att han drar snuskiga skämt på statsbesöken och har en elchocksdosa i handen på självständighetsbalen. Fast precis samma risk föreligger med Vuokko och Jenni och de andra. De kanske är busfrön av rang, det har jag ingen aning om.


Men jag för min del tycker att ett homosexuellt presidentpar skulle vara alldeles ypperligt lämpligt. Och kanske förstora min bubbla lite.

lördag 21 januari 2012

Borrmaskinsbluffen

Jag är ett hyfsat händigt fruntimmer, som raskt tar itu med snöskottning, vedkånkande, Ikea-möbelmontering och annat som traditonellt kanske kunde stämplas som manliga sysslor. Men gränsen för min del går vid att borra i väggar. Det törs jag helt enkelt inte. Jag är rädd både för egen del och framför allt för väggens. Så här brukar jag anlita min make. Han är sällan hemskt pigg på sådant här, men han gör det raskt och snyggt bara han kommer igång.

I dag lurade jag honom. Jag bad honom ta fram borrmaskinen för att hänga upp en klocka i köket, kom sen plötsligt på att vårt medicinskåp som drällt på köksbänken i nästan två år också kunde hängas upp. Och några krokar i grovköket när han nu ändå var på gång, och några krokar till i badrummet.

Nu är det det riktigt ombonat här hemma. Stackars J är både dammig och svettig, men jag tror jag ska blidka honom med lite rosa champagne.

Mini-bloppis imorgon!

Har röjt och städat hela dagen och imorgon tänkte jag ställa till med ett litet bloppis här i bloggen! Barnkläder främst. Och om jag mot förmodan hittar nånting som jag täcks bjuda ut kanske det dyker upp ett och annat vuxenplagg också.

Bara så ni vet!

fredag 20 januari 2012

Njurrapport!

I dag besökte jag urologiska kliniken. Var den enda kvinnan i väntrummet, kände på mig att herrarna satt och funderade på huruvida jag var en she-male eller inte.

Sen fick jag tala med en formidabel rysk kvinnlig läkare. Och hon kom med lugnande besked. Det som felas med min njure än nån sorts förträngning i urinledaren som går från njuren till urinblåsan. Det här gör att den ena njuren svällt upp en aning och att jag haft en märklig värk då och då. De goda nyheterna är att detta inte är farligt alls i detta skede. Alla mina ärden var normala och njurarna fungerar i övrigt snällt. De dåliga nyheterna är att jag antagligen måste opereras. Ett ganska litet ingrepp där man kapar av den tilltäppta delen och fogar ihop urinledaren på nytt. Så nu sätts jag i operationskö.

Fast det nu alltid är lite skrämmande med operationer blev jag på strålande humör av besöket. Jag och doktor Oksana har en plan. Jag är inne i rullorna på Hucs och det är inget allvarligt fel på mig. Jag får motionera också, så länge jag inte överanstränger mig allt för mycket.Var så uppspelt att jag skottade hela gården när jag kom hem. Igen.

Sidospår: En del människor klagar på attd e inte fattar nånting när de besöker utländska läkare. Jag som finlandssvensk föredrar nästan dylika, och nu vill jag inte generalisera utan baserar det här helt på mina egna erfarenheter. Läkare som vet att deras finska inte är felfri tenderar ofta vara lite övertydliga och vill verkligen försäkra sig om att patienten hänger med. Har varit med om massvis med finska läkare som sitter och mumlar in i sin dataskärm medan jag som patient febrilt försöker memorera det viktigaste (så att jag sa kunna googla det efteråt).

Den oliiiiidligt spännande njurföljetongen fortsätter alltså. Stay njured.

torsdag 19 januari 2012

Huvudvärk och snöslunga

Urgh, lamt med bloggandet i dag. Har ont i huvet, mina nya arbetstider börjar kännas nu. Det har gått ganska bra att häva sig ur sängen när väckarklockan piper till vid fyrasnåret, men resten av dagen är jag ganska yr.

Imorse stod jag i alla fall vid spakarna själv under hela sändningen och det gick riktigt bra. Jag tappade bort en radioandakt men det var inte mitt fel utan något fel i sändningsprogrammet. Taxichaufför Lindgren, alias Benjamin Laustiola, var gäst. Trevlig gosse.

Men den här snön, jessus. Jag fick kuta hemåt genast efter sändningen för att vaka över T som gick och fick öroninflammation igår. Men det här med att ta sig hem snabbt var ju utopistiskt tänkt.

Väl hemma placerade jag konvalescenten framför Bolibompawebben och begav mig ut på gården för att bekämpa snötäcket. Jävligaste sortens snö, blöt, tung och hårt packad. Jag kämpade och svor och på 45 minuter var jag inte ens närapå halvvägs. Då uppenbarade sig en räddande ängel i form av år granne som undrade om han skulle köra ett varv med snöslungan på vår gård också. Jag tackade så hjärtligt, vrooom sa snöslungan och på en kvart var det kirrat.

Fredag imorgon, vilken jävla tur. Sovmorgnar nalkas...

onsdag 18 januari 2012

Snicke snackets

Ikväll åt vi snicke snackets till middag. Chicken nuggets kallar man dem om man är gammalmodig, S:s hittade på den festligare varianten.

Strax efteråt kom S fram till mig och förkunnade allvarligt "George loves chocolate cake" med posh brittisk accent. Det är nyttigt för barn att titta på tv-program på något annat språk än sitt modersmål, tror jag. I det här fallet Peppa Pig. T brukar hoila "Ready steady go" när hon åker ruchbana. Samma inspirationskälla där.

Ja just det, nu har ni suttit och uppdaterat hela dagen, bleka av nyfikenhet gällande min urografi. Den gick till på följande vis:

Först gav de mig en liter vatten som jag skulle hälla i mig. Sen gav de skojarna mig ett vätskeutdrivande medel! Gäller nog att ha knipmusklerna i skick under en dylik strapats.

Jag fick klä mig i en tjusig sjukhussärk, en sådan där ryggen är blottad utan att man på något sätt påminner om J-Lo.

Sen fick jag spårämne inpumpat i blodet och trodde att jag kissat ner mig. Det gick liksom en hot flash genom kroppen, och när det värmde till i bäckenet kändes det ganska suspekt. Till all lycka hade sköterskan förvarnat mig.

Och sen knuffades jag med aktern i vädret in och ut i ett gigantiskt hjul som lät som en torktumlare. Så går det till på en urografi. Resutaten ska jag förhoppningsvis få på fredag.

Hört på busshållplatsen

Två finlandssvenska småtjejer i 11-årsåldern.

Flicka A: Jag tänkte sen int ha hjälmen på men det sku min mamma int behöva veta.
Flicka B: Aj har du en cykelhjälm? Nå då sku jag nu VERKLIGEN int ha på den.
A: Nå jag har ingen skridskohjälm. Min mamma sku ba (fånig pipig röst) "också proffs kan slå sig, det kan hända en olycka".
B: Stööön. Vi är ju inga småbarn mera. Ser jag tjock ut?
A: Nä int egentligen. Inte framifrån i alla fall.

En bloggare bör fota sin frukost

Här är min! Högre hälso- än stillebenpoäng.

Good mooooorning bloggen

På väg till jobbet. T vaknade när jag gick och vinkade i fönstret. Det gjorde mig glad. Trodde aldrig jag skulle sakna morgonrumban med familjen men det gör jag. Känns så ödsligt att den första jag önskar god morgon är taxichaffisen.

Efter sändningen ska jag på urografi! Not a clue vad det går ut på, får återkomma med rapport.

tisdag 17 januari 2012

Ser jag eurovisionär ut?

Pressfotografering för UMK och Eurovisionen på måndag. Tobias tycker att vi skulle ha mycket paljetter. Det tycker inte Pöll. Gissa tre gånger vilkendera jag hejar på.

Hoppsan!

Ytterligare en morgontur avklarad. Missade bussen hem och kilade in på Indiska ett slag. Nu är jag 80 euro fattigare. Jag kanske inte ska belöna mig själv så här frikostigt efter varje arbetsdag. Kan bli aningen ohållbart i längden.

måndag 16 januari 2012

Angående Anna Wahlgren

Jag har egentligen varken lust att försvara någon eller spekulera i vad som egentligen försigick i Anna Walhlgrens och Felicia Feldts familj. Det angår de facto inte mig. Men detta vill jag ha sagt: jag hör till dem som hade stor nytta av både Barnaboken och Sova hela natten-kuren. There. I've said it.

Anna Walhgrens ton är beskäftig och allvetande och ganska irriterande när man börjar läsa böckerna. Men efter ett tag kunde jag koppla bort tonfallet och då hittade jag mycket  som var både tänkvärt och smart. Oavsett hur labil och alkoholiserad AW har varit som mor så är hon en hejare på att skriva tydliga och rappa direktiv i ett underhållande format. Visst muttrade jag tidvis över att hon gladeligen drog alla familjer över samma kam, avfärdarde kolik som fånerier etc. Men ändå. Mycket av det hon skrev kändes vettigt för mig.

Och Sova hela natten, herregud, hur skulle vi ha klarat oss utan den metoden? Både T och S var lätta som spädisar, sov i långa sjok om nätterna, åt glupskt och somnade om. Men det här mönstret bröts för dem båda vid fem månader ungefär. Det blev splittrade nätter, skrik, vimsigt matande, hålögda föräldrar och missnöjd bebis. Och då sömnskolade vi dem båda två. Nattramsa, mörkt i rummet, buffning, allt enligt AW:s direktiv. Fast något andningslarm fick jag inte tag på så flickorna fick sova på sida och inte på mage. Och buffningen missförstod jag, såg först i efterskott en film av vilken det framgick att man skulle vara ganska våldsam. Mitt buffande var betydligt mildare men funkade ändå.

Och det var nästan ruskigt hur rätt den ganska scaryga tanten Wahlgren hade. Skrev hon "Under natt två kommer barnet att göra så här" så gjorde barnet så! Amazing. På några nätter blev det förändring och sedan dess har både T och S sovit som stockar om nätterna. Försöker absolut inte hävda att Sova hela natten skulle vara patentlösningen för alla familjer, men i vårt fall fungerade metoden som en dröm. Tycker det är synd om allt som förknippas med AW nu blir tabubelagt så att framtida generationers föräldrar inte vågar testa Sova hela natten.

Nu tror ni kanske att jag är en extrem Anna Wahlgren-fantast som känner mig sviken för att min gurus trovärdighet diskuteras. Nej vars. Fritt fram att diskutera, som sagt angår det ju inte mig. Det verka vara en mycket ledsam historia, det hela. Helt tydligt flera människor som inte mår bra, och det är ju sorgligt.

Men jag tar lite åt mig av en del inlägg i debatten som ger oss som haft nytta av de Wahlgrenska direktiven en känga. Jag har varken kedjerökt, bytt baby daddy en gång om året eller bjudit suspekta manliga bekanta på blöta hemmafester medan barnen varit hemma.

Men så stod det inte i Barnaboken att man skulle göra slikt, heller.

Great success. Okej, inte great. Men lite.

Så har man överlevt sin första morgontur, då. Gick omkring och gäspade som en häpen flodhäst hela dagen, en spydig kollega undrade hur detta ska fortsätta om jag är så här kaputt efter en första morgonsändning.

Kommer nog att ta tid innan jag vänjer mig vid det nya vardagspusslet. Att stiga upp klockan 4.45 var inte så farligt, jag hoppade bara i kläder som jag lagt fram på förhand och kutade till taxin som väntade. Värre var det där med att lämna ett sovande hus och inte få krama om mina små overalltäckta älsklingar inför dagisdagen. Vågade inte ens titta in i deras sovrum, för de skulle de antagligen ha vaknat och tvingat upp sin stackars far en dyrbar timme för tidigt.

Sändningen gick väl okej, fast jag var ganska vimsig. Mycket nytt att lära sig och ett helt annat tänk än på mitt förra jobb. Fast vad vet jag, kanske kommunsammanslagningar blir lika glittriga som Melodifestivalen bara man ger det tid.

Nu mat. Det bästa med måndagar är att man ofta kan äta goda rester från söndagen.

söndag 15 januari 2012

Det här har jag gjort denna söndag

- bytt lakan i alla sängar. Räknar med att vi alla nu är på bättringvägen, då vill man inte sussa i slibbiga flunssalakan.

- bakat en äppelpaj och ätit upp den.

- lärt T att spela Goddag Dam.Hade glömt att det är så kul. Hej knekt!

- legat en lång stund på sängen med S och flamsat. Hon har nått stadiet då kakkahumor är det roligaste som finns, och jag har ju aldrig passerat det stadiet så vi hade väldigt, väldigt roligt

- grillat hamburgare under grillelementet i ugnen. Vet nu att alla våra brandlarm fungerar.

- läst en finlandssvensk bok med ganska många sexscener och blivit förlägen. Varför blir man mera generad av finlandssvenskt sex än exempelvis amerikanskt dito?

Imorgon inleder jag ett nytt liv

Ett liv som innebär uppstigning mitt i natten fem dagar i veckan. Måndag-onsdag ska jag vara på plats i Böle klockan 5.45, torsdag-fredag klockan 05.00. Hujedamig. Det här veckoslutet har jag inte gjort nånting speciellt alls, försökt lägga mig betydligt tidigare än vanligt och inte ligga och tryna allt för länge om morgnarna. Nåjo.Kommer att vara skittrött den här veckan, det går knappast att undvika,

Mina nya arbetstider medför både bra och dåliga saker.

En bra grej är att jag kommer att lägga ner mycket mindre tid på arbetsresor. Eftersom jag ska vara på jobb så tidigt och inte har någon bil får jag ta taxi. Det tar max 25 minuter att swischa till Böle långt före morgonrusningen, jämfört med 1 h 20 minuter med flera olika bussar de mest hysteriska morgnarna. Att åka hem med buss mitt på dagen (jag slutar klockan 13-14 ungefär) torde också gå raskt, bara man tajmar in en lämplig buss. Mindre tid i trafiken - mera tid för nånting trevligt. Ypperligt.

Nackdel: J för sköta hela morgonrumban med flickorna ensam varje dag. Här måste vi nog alla försöka skärpa oss, faktiskt se till att dagisryggsäckarna är packade redan på kvällen, att kläder är valda och framlagda etc. I utbyte behöver J aldrig stressa hem från jobbet eftersom jag kan hämta flickorna varje dag. Vi är inte en speciellt välorganiserad familj, men vi ska nu i alla fall försöka.

Fördel: det är lyxigt att arbetsdagen tar slut strax efter lunch. Behändigt om man ska uträtta ärenden på stan, till exempel.

Nackdel: När ska jag hinna motionera? Före jobbet är nu obviously otänkbart. Efter jobbet kommer jag antagligen att behöva sova ett tag, och sen åka till dagis. Varefter det som vanligt ska lagas mat, nattas barn och vips är klockan så mycket att jag måste lägga mig. Det här måste jag försöka lösa på något klyftigt sätt.

Nackdel: Jag är kvällsmänniska! Klockan 21 kvicknar jag till och blir effektiv. Hur ska jag kunna ställa om kroppen så jag går och lägger mig istället för att börja virka mormorsrutor, vika lakan eller fastna framför olika bloggar?

Mycket att fundera på. Men imorgon bitti klockan 6.30 gör jag morgonradiodebut i Vega Huvudstadsregionen.

lördag 14 januari 2012

Nu har jag städat hela daggen

Nu vill jag få nånting gott i maggen.

"Saakeli saakeli vad tänker du på?"

S har fått en Lennart Hellsing-cd och går omkring och trallar.

Näää nu räcker det

Den här förbaskade dumdumsjukan tar ju aldrig slut! För en stund sedan fick jag en sådan hostattack att det blev större dramatik än i det där Anne på Grönkulla-avsnittet där Dianas lillasyster har krupp.

Har hävt i mig så mycket hostmedicin att jag är full som en kastrull mitt på ljusa dagen. Ävenledes suttit med trynet över en balja ångande vatten med en handduk över huvudet. Barnen trodde nog att jag flippat för gott.

fredag 13 januari 2012

I dag gav jag bort min bebis

Nejnej, lugn bara lugn. Både S och T ligger och sussar i sina egna sängar, nybastade och fredagströtta. Babyn jag gav bort var mitt program Nöjesfredag. Till all lycka landade det hela i kompetenta tassar, Filippa Sundlin är som klippt och skuren för att vara programledare. Men för första gången under mina 12 år på radion kände jag att det rev till lite när någon annan tog över "mitt" program. Jag har gjort en massa olika:Vegalistan, Tongåvan, Popsnille, Filmmusik etc, men Nöjesfredag skapade jag från scratch för ett år sedan. Jag fick fria händer och lov att styra och ställa bäst jag ville. Och det var roligt! Tungt och tidvis ganska ensamt, men roligt.

Nu går jag frivilligt vidare i karriären, nya utmaningar, nya kolleger och ny dygnsrytm. Det ska bli väldigt spännande. Om min längtan efter musikredaktionen blir oerhörd har dessutom cheferna lovat mig att se över möjligheterna för mig att återvända.

Lite vemodig sitter jag ändå här. Julen städade jag ut också.

Bäst att dränka vemodet i en stort glas vin.

torsdag 12 januari 2012

Kan den där Tronserien va någe?

Hörni ikväll börjar Game of Thrones. Jag är ingen vän av scifi egentligen, men det påstås ju att den här serien är så övermåttan lysande att också sådana som jag fastnar. Ska absolut ge den en chans. Samtidigt sänds Biggest Loser på Sveriges fyra, där härjar en viss Olga. Hon är jättelång, jätterysk och väldigt respektingivande. Egentligen tror jag att hon skulle platsa i Game of Thrones också, ge henne ett svärd och en tuff liten outfit bara. Då skulle jag slippa banda det ena programmet.

Tycks finnas många bekanta nunor i Game of Thrones dessutom. Här har vi den där otäcka rika snubben från Downton Abbey. Och till vänster... men väntasnu... är det inte bloggkommentatorn???


Ruku

Hujedamig så eländig jag känner mig. Förkylningen tar nya uttryck för varje dag som går, dagens nyhet var ögoninflammation. Så nu sitter jag här och plirar med svullna små grisögon, näsan är röd som en nödraket och mungiporna hänger i knähöjd eftersom jag tycker så synd om mig själv.

Dessutom var arbetsdagen helt prillig. Via Mejlans sjukhus genom skogen till Böle, möte här och möte där, in till stan och göra intervju, tillbaka till Böle och klippa, rusa till tåget, rusa från tåget till bussen, hämta två små plaskvåta rebeller på dagis, hem med buss, halka på gården, in genom dörren, klämma fingret i tvättmaskinsluckan etc.

Och fredagen den trettonde är först imorgon! 

Kiss i väskan och har det bra

Känner mig alltid lite suspekt då jag tagit urinprov hemma och sen packar ner provrören i handväskan, bland läppfett och passerkort.

Nu ska jag snart in till laboratoriet. När de frågar om jag har med mig morgonurinet ska jag svara " Wee wee, monsieur". För jag är lustikurre, jag.

onsdag 11 januari 2012

Beställde en ny frisyr

Mitt hår växer ju förtjänstfullt, men det är ganska tråkigt att vänta. Ännu är de kala områdena så pass synliga att jag inte vill skippa peruken. Dessutom är jag ju en stjärna (åtminstone så fort jag gått på den där workshopen jag skrev om igår) och därmed ska jag fotas och synas en del denna vår. Då duger varken bättre begagnade peruker eller mitt eget lilla tofshår.

För att göra väntan lite roligare beställde jag en ny frilla. Den här, men i en lite mörkare färg.


Den kostar runt hundra euro. Dvs ungefär det samma som man pungar ut med om man går på ett grundligt frissabesök med färgning och klippning.

Kan verkligen rekommendera amerikanska webbutiken www.headcovers.com åt alla som behöver lite extra fluff. De levererar produkterna raskt och hittills har mina grejer aldrig fastnat i tullen. Prisnivån är mycket lägre än  Finland. Gillar speciellt deras lagom långa ögonfransar. Och alla snygga scarfar, har köpt flera s.k. pre-tied scarves som varit min räddning om somrarna då peruk inte är ett alternativ i hettan. Den här slank ner i shopping carten just. Gillar också att de har ett trevligt peruk- och hattsortiment för barn.. Produkterna sänds hem inpackade i silkespapper och sidenband, lite flärd och lyx är precis vad man behöver när en sådan här för många lite skämmig leverans anländer.

Är inte superinsatt i perukpolitiken för cancerpatienter, men har hört skräckhistorier om att man förvisso får en gratis peruk om man förlorat sitt hår, men att denna bör väljas ut från ett ganska litet och tantigt sortiment. Det tycker jag är hutlöst, det är en stor tröst för en människa som förlorar håret av en eller annan orsak att hitta en peruk som gör att spegelbilden ser någorlunda bekant ut. Bra peruker behöver inte vara svindyra, tycker det skulle vara mycket bättre att cancerpatienterna får en slant som de sedan kan använda var de vill.

I väntan på ett vettigare system rekommenderar jag verkligen att man tar risken och beställer en snygg peruk via nätet. Det är lite risky förstås, men om den inte passar alls går det ganska bra att sälja dem vidare åt en skallepernilla med lämpligare huvudknopp.

Och när jag nu var i shoppartagen klickade jag hem en ny tub Neulash också. Den var dyr som en svettdropparna från ett helgons armhåla, men å andra sidan räckte ju den förra tuben i nästan ett halvår.

Lite spartanskt och minimalistiskt, så där

Ja, sen när jag får barn ska de minsann inte ha en massa grejer som ligger och dräller. Ånej, några enstaka böcker och kanske ett pussel, det räcker mer än väl. Barn nöjer sig faktsikt med hemskt lite, några kottar och pinnar och vips har man en häst, tänk att folk inte fattar detta!

Ha. Ha. Ha.

När man börjar på ett nytt jobb vill man ju göra allt rätt

Till all lycka har någon vänlig filur hängt upp rara små lappar med direktiv, så man slipper göra bort sig.




Mitt hörn

Här håller jag till numera. Ganska mysigt.

tisdag 10 januari 2012

Vill du se en stjärna, se på mig (eller på Arto Nyberg)

Mina nya producent meddelade glatt att hon har anmält mig till en workshop som heter "Be a star". Eftersom jag är en skeptisk gammal rackare gjorde jag genast lite efterforskningar. Vad är det här för flummerier, tro? Jo:

"Hankkeen tavoitteena on määritellä, mitä on yleläinen tähteys, kehittää Ylen asiakassuhdetta tähtien avulla ja synnyttää staroille talon sisäinen verkosto."

Speciellt det där sista gillar jag. Ett nätverk för oss stjärnor! Kanske jag och Arto kan hitta på en secret handshake. Kanske jag blir BFF med Ransu!

Frustrationen

När man ägnar flera minuter åt att reda ut hörlurstrasslet bara för att inse att iPodens batteri är tomt.

måndag 9 januari 2012

Sådant här filosoferar jag om ibland

Om du kunde göra så att nånting onyttigt skulle bli nyttigt, typ så jävla nyttigt att du borde se till att få minst två-tre portioner av det varje dag för att må bättre och bli snyggare, vilken onyttighet skulle du då välja?

Jag tror det skulle vara nybakad bulla för mig. Nej vänta, öl! Nää, chips! Åååh. Chips är min last, tillåter mig chips bara några gånger om året. Tänk om chips skulle vara lika hälsosamt som spenat eller någå. Eller vänta, kanske räfflade franskisar som man gräddar hemma i ugnen och äter med massvis av ketchup....

Dregel, slafs.

Helt sick.

S är fortfarande febrig, vi andra tre hostar som om vi var på audition för en Resilar-reklam. Hängigt gäng. Jag tröstar mig med att vi inte har någon södernresa inbokad de närmaste veckorna.

Fast jag blev inte alls gladare av den trösten, egentligen.

Men första dagen på nya jobbet gick bra, tackar som frågar. Mjuklandar denna vecka, nästa vecka blir det morgonturer a-plenty. Ujuj.

Nu ska jag natta den febriga, därefter är planen att slänga mig på sängen med Jack Daniels och Téa Obrecht. Den sistnämnda har skrivit en ruskigt bra bok som heter The Tiger's Wife, den fick Orange Prize förra året. Gott och väl, men lite knäckt blir jag när jag inser att hon är född 1985. Gaah. Nästan lika deppig som man blev när Zadie Smith dök upp. Vi tröstar oss med att Astrid Lindgren debuterade som skönlitterär författare när hon var 37.

Första dagen på nya jobbet

Och jag är försenad. Great. Men i övrigt är jag mer taggad än Rune Berg!

söndag 8 januari 2012

lördag 7 januari 2012

Jag tapetserar

I dag var i till RTV och klippte åt oss tapetbitar. Sen var vi på Bauhaus och köpte trämönstrad kontaktplast för några euro. Väl hemma satte jag igång med projekt: pimpa dockhus. Svetten lackade, tapeterna rullade ihop sig så limmet kletade och barnen slog varandra med linjalen. Till sist mutade jag dem med dataspel och fick kämpa i enrum ett tag.

Till sist var alla golv snyggt trämönstrade istället för grå. Rätt många väggar dessutom tapetserade, dock sådana som är längt in i huste och inte syns så bra. Jag kände mig riktigt nöjd med dagens resultat och bestämde mig för att avrunda för kvällen.

Så gjorde barnen entré. "Men mamma, varför har du inte ens börjat?" utbrast T besviket.

"Var e taket? Jag vill ha taket tillbaka!" ylade S (taket hade jag skruvat loss för att komma åt bättre).

Damn shame att jag inte är rik och förmögen, hade varit terapeutiskt att göra dem arvslösa ikväll.

fredag 6 januari 2012

Barnfri helgmorgon med Grace Coddington

Aaah. Det är förvisso skönt att ha barnvakt en kväll så man kan gå på restaurang och bio, men ännu bättre är ju nog att barnen är hos barnvakten ännu nästa morgon så man kan dricka tre koppar kaffe och titta på hela September Issue (tack Fager Dam för att du påninde mig, skulle ha glömt annars) ostört.

torsdag 5 januari 2012

Tanten som skulle se Tintin

Kö utanför biosalongen. Femtio juveniler och tant Eva och farbror J ska se Tintin. De några sittplatserna i foajén är upptagna sedan länge. Men se, plötsligt stiger en gosse i 15-årsåldern upp och erbjuder galant sin plats åt tant Eva.

Tant Eva tackar och slår sig ner.

Nu kan jag inte bestämma mig för om jag ska vara glad över att det finns så omtänksamma och artiga ungdomar eller... Ja, ni fattar.

TissFokus

Jag: Ta en trevlig bild på mig för bloggen!
J: Okej! Men jag tänker fokusera på tanten med tissarna i bakgrunden.

Asch. Svårt att bestämma mig

Asch. Jag mår okej. Ingen feber eller så. Men halsen värker och så värst mycket smaksinne har jag inte. Så kanske det är lite bortksatat att gå på trevlig restaurang och äta då? Å andra sidan, om vi skippar måste jag ju laga mat hemma istället, för äta bör man. Och när vi nu fixat barnvakt och allt. Asch. Jag börjar låta som Alfons Åbergs pappa.

Tror nog vi ska gå till Ateljé Finne (J valde det bland alla era fina alternativ) i alla fall. Och sen på Tintin i 3D (J valde filmen också). Lite rödvin och en skön biofåtölj kanske får min flunsa att ge efter.

Het dejt

Som nu till och med kommentatorn har uppmärksammat ska jag och J på en het dejt ikväll. Tyvärr finns risken att den blir het på fel sätt, jag är fortfarande krasslig och hade lite feber på natten. Men just mår jag okej. Dessutom har vi gubbar på taket där hemma så det går inte riktigt att sova heller. Ska gå på jobb och planera Eurovisionsrapportering. Jeei!

onsdag 4 januari 2012

Förresten...

Jag läste en gång i någon skvallerblaska att när Jennifer Garner var gravid och kände sig oformlig och ful brukade hennes man Ben Affleck tjoa och vissla när hon rultade genom hemmet. "Who let the hottie in to the house?" hojtade Ben för att supporta och boosta frugans självförtroende.

Har försökt uppmuntra J att göra motsvarande. Men han fattar inte galoppen riktigt. Kan inte begripa varför. 

Underligt och konstigt, det är vad det är.

Eländes elände. Och ett bloggtips

Mådde bättre på eftermiddagen men nu är jag riktigt ynklig. Ont i halsen, ont i magen (njuren antar jag), ont i huvet (konstfiberperuker klämmer åt på konstiga ställen) och allmänt patetisk fiilis. Flunssa with extras, kan vi kalla åkomman.

Men jag tröstas i min misär av denna härliga blogg som jag hittade via svenska bloggkommentatorerna. Har suttit och frustat osexigt åt den i en timme nu. Bästa mammabloggen på länge, harmar att man inte skrivit den själv!

För att klara av morgonjobb

Behövs det sprit om kvällarna och kaffe om morgnarna, hävdade producenten och gav mig denna avskedsgåva. Han borde veta, han gjorde ju Min Morgon ett bra tag.

Dags att plocka fram Liza

Det här håret har jag visst aldrig visat upp på denna blogg förr. Det är en konstfiberperuk som jag skaffade våren 2010, innan jag övergick till Sporty-peruker av riktigt hår. Problemet med sportyna är att de är jättebekväma om man är helskallig, men nu när jag har en del eget hår slirar de bara omkring.Nackdelen med konstfiber är att de killar och sticks. Och är ganska varma, men det är inget jätteproblem så här på vintern.

Tänkte ta fram Liza Minnelli ur byrålådan i dag. Känner inte riktigt igen min själv i denna frisyr, men omväxling är ju bara kul.
Ska ta mig till jobbet en stund halsontet till trots

En liten igelkott kröp ner i mitt svalg och kastade veven

Ja så känns det i alla fall denna morgon. Fy fan för halsont. Vågar inte gå på jobb, för om jag tappar rösten blir det trixigt med de program jag borde banda imorgon. Testade både finrexin och whiskey igår och det hjälpte för stunden. Men det kanske inte känns riktigt comme-il-faut att sälla sig till Jack Daniels klockan halv nio på morgonen.

tisdag 3 januari 2012

Jag tycker det blev rätt snofsigt

De nya gardinerna, alltså. Omöjligt att få en snygg bild med en mobilkamera i januarimörkret, dock.


Behöver jag ens nämna att jordgloben och samurajsvärdet inte tillhör mig utan en annan familjemedlem? Jag gillar vårt arbetsrum, känns kul med ett rum som får en att tro att man yrat in på en brittisk herrklubb.

Resten av rummet är för råddigt för att förevigas, återkommer när vi skaffat ordentliga bokhyllor. Ja, min egen arbetshörna fotade jag en gång när den var hyfsat prydlig, kan väl recycla bilden. Ser ungefär likadant ut.

Restaurangtips i centrum?

På torsdag ska jag och maken gå på dejt. Eftersom jag älskar maten på Ata bar föreslog jag det, men nu tycker J att vi har överdoserat på hummus och vill gå någon annanstans.

Men vi har så dålig koll numera. Det får gärna vara lagom dyrt (huvudrätter kring 15 euro ungefär), centralt (vi ska gå på bio i Tennispalatset efteråt)och någorlunda mysigt. Vi äter det mesta, kinesiskt är jag inte så förtjust i men allt annat går. Absolut ingen lekhörna!

Snälla movers and shakers, hjälp ett förvirrat par från fjärran förorten!

Avundsjuk!

Jag måste medge att jag är förbaskat avundsjuk på alla som just nu befinner sig i varmare länder eller är på vippen att flyga söderut. Jag säger bara: good thinking! Önskar att jag också hade varit så förutseende. Kanske sparat en slant också. Eller haft pensionerade föräldrar med en flashig villa på Solkusten. Eller en stormrik karl. Eller en kunglig älskare. Eller någå.

måndag 2 januari 2012

Framåt!

Det var det. Jag har läst min sista sjörapport. På fredag sänds min sista Nöjesfredag. Sen blir det tally-ho musikredaktionen och dags för nya utmaningar.

Känns lite småsorgligt att Vegahallåorna försvinner. Inte så där personligen för min del, men flera generationer av finlandssvenskar har väl vuxit upp ackopanjerade av en brummande muminröst som berättat om vädret på Bågaskär och påmint om telefonnumret till Liv i luren.

För att ytterligare markera förändringens vindpustar (Winds of change, alla visslar med nu) gav jag Baksidan en makeover. Är inte helt nöjd, men var ganska trött på det rosarandiga stuket.

Eva Montazami

Ojoj. Nu har jag gjort det igen. Låtit min inte Maria Montazami komma till tals i gardinbutiken. Tycks vara min nya januaritradition att köpa bruna gardiner och tofsar.


Ska i alla fall bli roligt att hänga upp de nya gardinerna i arbetsrummet imorgon. Skulle helst göra det ikväll men jag vet inte om J tycker det är någon mysig idé att jag börjar flänga runt på skramlande stegar med knappnålar i mungipan vid midnatt när han ska sova.

Frisyrdrömmar

Eftersom mitt hår sakteligen börjar täcka hela skalpen vågar jag börja fantisera kring frisyrer. En do i den här stilen kunde vara helt möjlig inom några månader. Till sommaren kanske... Vitsit vad jag hoppas.




Sen är det ju lite problematiskt att man helst ska ha ett dockansikte och en Audrey Hepburn-kropp för att bära upp frisyren rätt. Men det struntar jag i.

Vem tror jag att jag är?

Nåh, min peruk har i alla fall fått för sig att jag är Meg Ryan.

Sista chansen att höra kanalvärd Frantz ikväll!

Godmorgon! Jag förbereder mig för att äta lunch framför teven. Griskotletter och Downton Abbeys julspecial.

Ikväll har jag min sista arbetstur som Vegahallåa. Om en vecka finns hallåorna inte längre. Känns vemodigt, jag har ju suttit där och läst myndighetsmeddelanden sedan jag nätt och jämt var myndig själv. Det har varit ett mycket speciellt jobb. Galna arbetstider, gammalmodiga arbetsuppgifter men en helt säregen fiilis. Vi ska se att jag hinner bli rörd under aftonens lopp.

Men nu ska vi se hur det går för Mr Bates i rättegången!

söndag 1 januari 2012

Våren kom på posten

Om Ronja Rövardotter markerade våren med ett vårskrik så är min variant att förivra mig över H&M:s vårkatalog. Har ägnat en stor del av denna nyårsdag med näsan inklämd i fogen av nämnda lunta.

Som vanligt får jag anstränga mig som bara den för att inte klicka hem allt för många underliga plagg. När jag börjar längta efter varmare årstider förlorar jag både smak och självdistans. Ett par chockrosa stuprörsjeans, det vore väl käckt? Kanske en illgrön blazer och ett orange plastsmycke också? Bort med allt grått, svart och dystert, nu kör vi la primavera i multicolor!

Det är här jag måste påminna mig själv om att våren inte kommer att inträffa tidigare bara för att jag rultar omkring som en blekfet parodi på Nicki Minaj.

Dessutom finns det minst fem H&M-butiker mellan mitt hem och min arbetsplats, jag kan ju faktiskt åka till en av dem och prova först och slå till sedan.

Den här ska jag försöka lokalisera imorgon. Visst måste man få köpa en grön klänning när man ska börja på ett nytt jobb och allt?

Bild från www.hm.com.