onsdag 7 november 2012

När storbloggare blir elaka

I tiderna var jag ett stort Katrin Zytomierska-fan. Jag tyckte hon var rolig, självironisk, befriande bullrig och vitsigt småelak. Den lilla elakheten riktades ofta uppåt, mot dem som redan var hyllade och framgångsrika och som man kunde tillåta sig att vara lite avundsjukt bitsk mot.

Sen hände nånting. Katrin upptäckte LCHF-dieten. Och numera verkar hennes blogg huvudsakligen gå ut på att idiotförklara alla överviktiga. Läser bloggen i fråga mycket sporadiskt numera, men det här stack mig i ögat.

"Det som är negativt är alla överviktiga brudar som väger närmare hundra pannor och som sen bantar ner sig till 70 och så var det bra så. Varför?! Varför slutar man att träna och äta rätt bara för att man ser ut som en människa och inte som en best? Varför kör man inte på och bantar ner sig till att väga 55 kilo och vara snygg när man ändå insett vikten av att se ut som folk?" (http://www.finest.se/katrin

Jag tänker faktiskt inte ens kommentera det där ytterligare.

För några år sedan upptäckte jag Olga Rönnbergs träningsblogg och fastnade direkt. Olga varvade konkreta tips med nyttig information (för hon kan ju verkligen sitt ämne) och sympatiska anekdoter från sin vardag. Planka istället för att göra situps, glöm inte proteinet, snart är det fredag och då unnar vi oss nånting smarrigt tjejer, håll ut, etc. Inspirerande och trevligt.

Men nu har plötsligt Olga blivit aggressiv och frän. Så här skrev hon på facebook för några dagar sedan

"Hjälp mig att förstå logiken.Jag läser vad ni tränar, både genom era kommentarer här och i meddelanden till mig. Jag blir förvånad över hur många kör så mycket Cardio i olika former och knappt någon styrka. Jag har tjatat så mycket om att inget annat i världen kommer göra er starkare och ok, snyggare än styrketräning. INGET annat formar om kroppen som styrketräning gör. Ändå är det dans, step up, spinning, löpning, Zumba , repeat. What's up? Vad är problemet?"

Gör som jag säger, idioter, eller sluta gnälla.

Det som varken Zytomierska eller Rönnberg skriver ut i klartext är ju att det har gått ekonomiska intressen i deras fitness-propaganda. Båda har gett ut böcker där man kan ta del av deras evangelium. Zytomierska har öppnat butiker som säljer LCHF-produkter, Rönnberg är modell för Stadium och domare i Biggest Loser mm. Det är antagligen därför de nu känner pressen att spetsa till sitt personliga budskap. Och vackert så, jag skulle gärna unna dessa inspirerande kvinnor all framgång och massvis med fyrk.

Om de kunde låta bli att bli nastyga på kuppen!

Båda Zytomierska och Rönnberg har ju lyckats göra ett yrke av sin livsstil, det är kanske inte riktigt realistiskt att en närvårdare som jobbar i skift eller en projektedare med kalendern fullspäckad av möten ska kunna schemalägga sitt ätande och sin träning exakt enligt fitnessprästinnornas order. Och därför ska närvårdaren och projektledaren känna sig misslyckade. Vad är problemet? Styrketräna! Ät fett! Fetton! Zumba my ass. 

Jag tror många kvinnor i dag är rätt duktiga på att ge sig själva dåligt samvete över jobb, träning, familj och hela faderullan. På den punkten behöver vi knappast hjälp av utomstående rytande muskelkvinnor.

Nope, jag tänker inte ödsla tid på att läsa bloggar som gör mig illa till mods.

9 kommentarer:

  1. Läste också Olgas blogg tidigare, för inspiration och kloka ord. Och måste erkänna att jag började ge upp redan i det skedet när de kloka orden alltid började låta likadant och alltid hade med hårdträning och inget med det mentala, välmåendet, att göra.

    Nåja, inte var det väl genom den mentala peppningen och att inspirera till välmående som hon kunde börja göra pengar på sin business i från första början?
    Eller hur var det nu igen...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mmmm, jag tror du har helt rätt. Hennes metod var den positiva och tillåtande, nu är det plötsligt fullt ös som är det enda rätta.

      Radera
  2. Åtminstone jag som i bästa fall kunde kallas glad motionär får bara dålig fiilis av dylikt. Det känns som att ens torftiga insatser inte är något värt trots att det är med stor ansträngning jag gör något över hucudtaget. Vad hände med motionerandets positiva sidor på kropp och själ? Alla ska väl inte behöva se så himla supertränade ut. Eller det hoppas jag iallafall.

    SvaraRadera
  3. Jag funderade exakt i samma banor som du igår. Fy fan för fanatism i alla dess former!

    SvaraRadera
  4. Jag följer ingen av de bloggarna du nämner för de är inte min sorts bloggar (även om de inte hade blivit nasty), men det är jätteintressant vad du skriver. Så sorgligt att man ska börja sparka på andra bara för att man själv nått högre, liksom.

    Och jag kan lova att jag inte skulle se det minsta snygg ut om jag vägde 58 kg. Det har jag inte vägt sen i årskurs 4. Och kalla mig naiv, men jag s-k-i-t-e-r i vad någon annan tycker om mitt utseende och min vikt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle också se mystisk ut, har jag på känn.

      Radera
  5. Som en kompis skrev på Facebook: "Hoppas på en värld med mera Josephine och mindre Zytomierska." http://www.resume.se/nyheter/media/2012/11/09/natmobbning-som-konstform/

    Kan tillägga att jag hoppas på en värld med mera Eva och mindre Zytomierska!

    SvaraRadera