onsdag 29 februari 2012

Dagens raraste bild

"Pappa kör omkring i Chicago på en enhjuling!!!" hojtade mamma när hon ringde i dag. Det var inte riktigt sant. Han är på konferens och åker omkring på en segway. Som ju förvisso har två hjul.


Tycker han ser ut som ett proffs! Och som den gadget-freak min gode far är skulle det inte alls förvåna mig om han börjar göra gatorna i Kårböle osäkra med en dylik mackapär inom en snar framtid...

(Jag vill också åka segway i Chicago. Oo-rätt-viiist!)

Men hallå där Cosmo!

Att omslagsflickorna inte får ha sin egen kropp visste vi sedan tidigare. Men nu får de inte ha sina egna fejs heller. Kolla nu på Katherine Heigl. Hennes ansikte tycks vara inphotoshoppat på ett helt för litet huvud. Om jag lockades att köpa blaskan? Hell no.

tisdag 28 februari 2012

Billy och Billy och jag

Puuuh, har varken kunnat tänka eller blogga de senaste dagarna. Igår var jag kompledig och tillbringade dagen med Billy och Billy. Billy Chrystal drog dålig läppä på Oscarsgalan (som jag bandat och lät snurra på i bakgrunden), Billy Hylla blev hopmonterad. Åtta hyllor med förhöjningsdel monterade jag med mina små svettiga händer. Det var ganska kämpigt.

I dag har jag knogat på med att få upp böckerna igen, och eftersom jag försökte vara lite taktisk placerade jag varje bok med eftertanke. Det innebär att Dostojevskij och Bourdieu är uppe vid taklisten och Marian Keyes och Janet Evanovich är i midjehöjd.

 Nationalencyklopedin, suck. Var en dyr och fin gåva i tiderna, inte kunde ju pappas morbror Nils-Oskar ana att det skulle finnas nånting som heter Wikipedia år 2012. Nej, uppslagsverk skulle vara tunga, dyra och förgyllda. Och jag täcks bara inte göra min av med luntorna.

  En hörnhylla! Kela så fancy!

 Okej mamma, du får hämta Topelius. Han ryms, som du ser.

Här har jag ordnat en liten nördhylla för J. Lego-Darth vaktar. 

Behold, Lottaböckerna! Äntligen har de fått en värdig plats i mitt hem!

söndag 26 februari 2012

I kön till lekrummet

T och S ville hänga i Ikeas lekrum medan J och jag shoppade Billyhyllor. När man checkar in sina knäbitare i lekrummet får hela familjen en nummerstämpel på handen. Så att man inte får med sig fel unge när man kommer ångande med femton blå plastkassar och ett meterlångt kvitto.

Vi andra lät oss påstämplas utan knorr men S vägrade och slingrade sig undan. Till sist lyckades damen med stämpeln ändå trycka dit en siffra och ganska raskt blev S glad igen och dök ner i bakteriehavet, ursäkta bollhavet.

På hemvägen frågade J "Varför ville du inte ha en stämpel på handen, S?"

"Jag ville ha templen på rumpan!" svarade S truligt.

Pernilla och Billy

Oh gudars skymning så glad jag blev igår när Pernilla vann UMK! Det hade jag inte väntat mig, fast jag ju hejade på henne. Pernilla är superbegåvad, ödmjuk och vänlig och jag är helt säker på att hon kommer att charma hela Europa bara genom att vara sig själv. Lite som en viss Paradise Oskar för ett år sen.

Nu har vi burit in 360 kg Billy-hylla i tamburen. Nästa steg är väl att montera ihop alla åtta hyllor. Men först lite kaffe. Och memma. Nu inleder vi memmasäsongen, okej?

lördag 25 februari 2012

Jag inbillar mig att jag är trendig

Köpte byxor med jättehög midja och en blaffig guldfärgad dragkedja på rumpan igår. Inte är det väl hemskt 2010? De är bekväma och håller magkorvarna på plats. Överväger att skaffa några par till i olika färger eftersom det är ovanligt att jag hittar byxor som sitter på min blobbiga lekamen . Finns på Vero Moda.

Nu till ishallen igen. Så glad att Pernilla Karlsson är i final, fick gåshud när hon övade igår, så himla vackert. De har fixat ett snyggt nummer, min forna klasskamrat Anne Pihlström kör otroligt häftig modern dans medan Pernilla sjunger. Det vill ni inte missa. Tv2 kl 21.00.

fredag 24 februari 2012

Taggad och glittrig

Oj vilken rolig dag jag har haft! Har följt med UMK-repetitionerna hela dagen och showen överträffade alla mina förväntningar med råga på! Snygg grafik, snärtiga pausnummer, riktigt festliga inserter osv.

Jag förstår att många har varit skeptiska gällande det nya formatet men finländsk eurovision tar nog ett jättekliv framåt imorgon klockan 21. Man får tycka vad man vill om låtarna men i alla fall känns det som om vi befinner oss på 2010-talet.

Vetni jag tycker jag är duktig som törs vara med i direktsänd tv fast jag är lite halvskallig och ynklig just nu (syftar på Min Morgon då, i UMK kan jag vara hur skallig som helst för där syns jag inte). Så duktig att jag förtjänade en silvertröja på hemvägen, faktiskt. Näin on.

UMK (Ugriska MusikKlubben)


Godmorgon! Inledde dagen hos Min Morgon. Svårt att säga hur det gick, om jag törs ska jag kolla Arenaklippet senare i dag.

Nu sitter jag och en mycket snuvig Pöll och laddar upp för morgondagens final som vi ska referera i flerljud. Om en stund ska vi åka till Ishallen och spana in repetitionerna. Det går rykten om ballerinor som hänger i taket, Frontside Ollie, beatboxing och gratis mat! Tjoho! Är så taggad att jag inte ens är trött i dag! Skönt med omväxlande arbetsuppgifter.

torsdag 23 februari 2012

Gåtstunden med T Frantz fortsätter

- Pappa! Vet du vad?
- Nå?
- Vicken klocka visar mer rätt? Den som går fem minuter före eller den som har stannat?
- Jaa-a. Nog måste det ju vara den som går fem minuter före.
- Feeeeel! Den som har stannat!
- Jasså! Varför det då?
- Ingen aning.

En knepig liten teolog

- Mamma. Mammaaaa. Mammaaaaaaaa!!!
- Mmm?
- Vad är det som går och går men aldrig kommer till dörren?
- Klockan?
- Nä! Hihihi.
- Farfar som har fastnat med hängslena i gungstolen?
- Näääää! Tsihii.
- Ja, då vet inte jag.
- Det är en stjärna som är Gud som går på himlen i evigheters evighet! Hihi! Knepigt va?
- Jo.

När man är krasslig är det viktigt att äta hälsosamt

(Ni kanske undrar varför jag är ute och svansar med ett sjukt barn? Jo, vi var en sväng till läkarstationen för att kolla lungor, öron, etc eftersom sjuklingen lät som ett helt sågverk imorse, men läkaren hittade ingenting dramatiskt. Och så tyckte vi att vi kunde fira den nya svenska prinsessan med en hamburgare på hemvägen.)

Jag vabbar med Prins Daniel

T är kraxig och lite febrig i dag så det blidde vab-dag för mig. Men nu sitter vi här och väntar på att prins Daniel ska ha presskonferens. Jättemysigt! Hoppas allt gått bra! För Vickan och Daniel är ju mina personliga bekanta, ojoj så tajta vi är. Nå nä. Men man kan väl få vara upprymd i alla fall?

onsdag 22 februari 2012

En mentor?

Det här har jag gjort i dag: 

- blivit rörd av alla vänliga kommentarer till inlägget nedanför. Tack snälla människor för omtanken!
- skrattat åt Basse
- skrattat åt Softy.  Håller faktiskt på med det fortfarande.
- fotograferats för en bildserie om skönhet och skavanker! Blev väldigt förtjust i Catrins tanke bakom det hela och ser fram emot att få se hela slutresutatet.

- slutligen har jag funderat en hel del på det här med mentorer. Har du som läser detta en mentor? Typ en äldre kollega som ställer upp som bollplank och guru när man kört fast på jobbet och börjar tvivla på sig själv? Jag tänker mig också att hen nickar fundersamt, rynkar pannan och drar lärorika anekdoter från forna dar. Kom fram till att en mentor är precis vad jag behöver just nu. Ska försöka haffa en imorgon.

Nu ska jag krypa till sängs med Mr Darcy och Mr Frantz. Den ena är tyvärr bara i bokform, men det får duga.

tisdag 21 februari 2012

Varför kommer en vägg åkande i min riktning?

Kära vänner, jag kommer att vara lite tystare här på bloggen den närmaste tiden. Orsaken är att jag känner att jag är fem före att bli riktigt utsliten. Och då är det ju alltid enklast att skära ner på det roliga, som bloggande och socialt umgänge.

Men jag ska nog inte gå i ide helt och hållet, bara försöka varva ner lite i nån vecka och hoppas att det hjälper. Är alltså inte utbränd ännu, och har inga planer på att bli det heller.

Puss, kram, petting.

söndag 19 februari 2012

Söndagsmorgon med Molly

Vi blev så tagna av Molly Sanden (kameltån till trots) i melodifestivalen att vi fortsätter förmiddagen med Trassel (där Molly ju är Rapunzels svenska röst). Men den är lite scary i början.

lördag 18 februari 2012

Kolhydratlördag

Buuurp. Hälsningar från bloggbrunchen på Moko! Vi diskuterade bland annat följande:

- Bourdieu
- Elsa Beskow
- Hemulens dammsugare
- Fönstertvätt
- Företagsledares löner
- Margot Wallström
- Analtappar

That about sums it up. Medan diskussionerna pågick proppade jag i mig bröd och kakbitar. Har inte ätit så mycket kolhydrater på fem år, tror jag. Men det var det värt.

Stort tack för det ypperliga sällskapet, alla ni som var med! Tycker bloggbrunch med fördel kunde bli nånting återkommande, kanske varannan månad eller så? Visst? Jo!

fredag 17 februari 2012

Blue Bunny och bloggbrunch

Puuh, det var en kämpig vecka. Vi har suttit rätt mycket och filat på de personlighetsdrag vi ska lyfta fram i våra sändningar när vi nylanserar Godmorgon Huvudstadsregionen med nytt namn (hemligt, hemligt) och ny skedpnad i april. Vi funderade och diskuterade. Sen kom vi fram till att jag skulle vara den självsäkra lustigkurren, Nina den förnuftiga flickan och Kati den obligatoriska Österbottningen. Så insåg vi att vi uppfunnit Succémorgon på nytt och fick börja från början. Men nu börjar det arta sig.

Veckans avrundades med en jättelik blå kanin. Burleskartisten Scotty the Blue Bunny är i stan pga Helsinki Burlesque Festival. Så här ser han ut på scenen.

 Vi var nog ganska besvikna när han vandrade in i helt vanliga kläder, men så andades vi in hans rosenrakvatten, kallades sweetie, babe och honey och fick en massa kramar. Och den raunchygaste intervjun i Radio Vega sedan pensionärer fick dra fräckisar i Nyländsk förmiddag.



Imorgon blir det bloggbrunch som den driftiga Jennifer tagit initiativet till! Ska bli fasligt skoj!

Nu bastu och sen ska jag knockouta mig själv med rödvin. Behövs inte speciellt mycket rödvin för den manövern efter alla morgonturer, men några glas ska jag väl hinna med innan Nukkumatti skuttar fram med sin scaryga goatee.

torsdag 16 februari 2012

Driftkuckugränsen

Ni som känner mig eller brukar läsa bloggen vet säkert att jag gärna bjussar på mig själv. Jag skrattar bort min skallighet, mina njurproblem, mina brister som förälder, mina utseendemässiga hang-ups etc. Det känns bra att skratta åt sånt, tror inte det är nyttigt att ta sig själv på allt för stort allvar.

Och jag inbjuder också gärna andra att skratta åt mig. Hahaha, Onkel Fester minsann, var tar du allt ifrån roliga du?

Men min lustigkurre-generositet har vissa gränser. Det kommer en punkt då skrattet fastnar i halsen och jag blir sårad istället. J gör övertramp mest hela tiden.Vi har ju skrattat åt min alopecia ända sedan jag drabbades, det var vårt sätt att ta oss igenom krisen. Jag tyckte ju jag såg ju ut som en penis i början, det kunde man skratta eller gråta åt och det kändes trevligare att skratta. Men ganska ofta tajmar han sina lustigheter lite fel eller går en aning för långt. När han för femte gången tjoade om att jag skulle fixa en riktigt klibbig comb-over över flinten blev jag förbannad på honom. Däremot tyckte jag det var skitroligt när han föreslog att jag skulle köpa ett teatersmink-ärr och klistra det på min skalliga fläck och gå omkring och förklara att jag är lobotomerad. Ni märker, gränsen mellan kul och stötande är hårfin (pun intended) i mitt fall.

Mina vänner hamnar i samma situation då och då. Jag kan sitta och skoja om min bald patch över ett ölstop, alla skrattar med och tycker jag är hyvens som tar det hela så bra. Men när de sen börjar överträffa varandra med lustiga förslag om fascinators på sugkopp och minitupéer, då blir jag trött, stött och slutar skratta. Och så blir det dålig fiilis.

Men jag är i alla fall inte långsint. Jag surar några sekunder och blir sedan glad igen. Vet ju så väl att ingen av mina nära och kära någonsin skulle mena illa. De har tvärtom utgjort en fantastisk stödtrupp i svåra stunder. Hellre blir jag lite förolämpad i förbifarten då och då än ser att mina bekymmer är en rosa elefant som alla tassar omkring. Jag gör ju garanterat likadana övertramp själv då och då, och jag hoppas att jag också blir förlåten efter någon sekunds butterhet. 

I ett Sex and the City-avsnitt togs det här upp så träffande. Att vi alla kan behöva dra en lite comedy routine när livet är tungt, det kan gälla singelskap, ofrivillig barnlöshet, misslyckade bantningsprojekt eller vad som helst. Och de andra ska skratta med, för det är det bästa sättet att stötta.

Kändisseminarium igen

Här kommer alla stjärnorna på en och samma gång.

Jag har ett lyxproblem

Kollade i förbifarten mitt semestersaldo på jobbet och höll på att dratta av min skrangliga skrivbordsstol när det visade dig att jag har 22 dagar i spar! Dvs utöver min egentliga sommarsemester. Hur i friden kan jag ha lyckats med detta? Har ju nog semestrat de senaste åren men tydligen aldrig tillräckligt länge.

Men vad ska jag göra med all semester? Har inga pengar så jag kan inte boka in flera resor. Och om jag ska vara ledig bör ju barnen också vara lediga, annars får man ju på nosen och anlitas som case i alla radioinslag där det behövs en hemsk mamma. Men jag är usel på att hitta på vinteraktiviteter med barnen, hellre skulle jag då vänta tills man kan inleda utfärds- och picknicksäsongen.

Kanske jag skulle ta ledigt själv och städa hela huset i en vecka? En damp jag ner i kvinnofällan nu, tjoff?

Nåjo. Det löser sig säkert. Lyxproblem som sagt var.

onsdag 15 februari 2012

Jag vågade!

Första dagen på jobbet och en sväng på krogen utan peruk härmed avklarad. Gick bra och fick många snälla kommentarer. Men lite weird kändes det. Som att gå omkring med röven bar och alla ba "Ååh vad du är gorgeous, bar reve klär dig!"

Snygga redaktionen

Photoshoot för nya morgonprogrammet. Bestämde mig i sista minuten för att skippa peruken. Kändes okej. (Den här bilden är inte officiell, de kommer senare)

Bussflickorna diskuterar Madonna

Hurra, fick igen tillfälle att tjuvlyssna på de världsvana 11-åringarna på morgonbussen (de som vägrar hjälm när de skrinnar). I dag pratade de om Madonna.

- Min morbror sa att det är helt dumt för hon sjunger inga gamla låtar utan bara såndäna nya som man int vet.

- Jå men för oss e de ju bättre om hon sjunger nya sånger än nå som hon sjöng på sextitalet.

På riktigt, de här tjejerna borde få en podcast, de är mycket roligare än Filip och Fredrik!

tisdag 14 februari 2012

Skryt

När en bloggare har sparsamt med egna tankar att komma med är det alltid behändigt om bloggaren har ett putslustigt barn att skryta med. Jag tänkte göra tvärtom i dag och skryta med mina föräldrar istället. Här kan ni läsa en mycket tydlig och trevlig artikel som min kloka folkloristmamma har skrivit angående Alla hjärtans dag versus Vändagen.

Och så skrev min pappa dagens finaste blogginlägg om lycka. Han är också mycket klok. Börjar misstänka att jag är en bortbyting.

Men för all del, en liten anekdot om T ska jag också klämma in här. Vi väntade på en försenad buss i snöyran i dag och plötsligt utbrister T:
- Sabla buss!
- Nämen T! sa jag strängt, så får barn inte säga! Om du blir arg får du säga "Fy bubblan".*
Tystnad och snöyra. Så säger T:
- Sabla bubbla. 


*) i kategorin föräldrasituationer då man själv hör att man låter så lame att man vill daska sig i pannan riktigt hårt.

Rosa glitter

(Oklart varför fotomodellen är så bister)

Verkar vara mycket ocreddigt att fira alla hjärtans dag, men det struntar jag i. Snöstorm, mörker och fanskap, då behövs faktiskt lite rosa glitter och apballonger. Och glass med strössel.

Saker jag gjort på sistone

- Förolämpat en rörmokare
- Bokat en snorbillig resa till Berlin i maj
- Köpt en burk Osis

måndag 13 februari 2012

Ett rivjärn med sjuka revben

Jag försvann lite från bloggen här, märkte ni? Kanske ni tänkte att jag har nånting spännande på gång? Att jag hakat på en sista minuten till en exotisk destination? Svaret är : nej. Och för att ytterligare späda på (sånt gör jag som bekant ibland) lägger jag till ett hest martyrskratt. Här: ha ha ha.

Nej, jag lorvar omkring här hemma med fasligt sjuk bröstkorg. Det satte igång en natt när jag hostade riktigt våldsamt och det har inte blivit bättre på 1,5 vecka. Uppeggad av kolleger som berättade om sönderhostade revben och annat rysligt gick jag i dag till läkaren. Ingen hit.

Doktorn klämde så hårt på min börstkorg att jag tjöt i högan sky (och jag har hög smärttröskel, jag ber att få påpeka att jag har fött en 4,6 kilos bebis utan epidural). "Ja ha ja, det där ömmar visst" sa han glatt och klämde lite till. Sen dillade han på om lunginflammationer, provbitar, burana och mobilat allt i en soppa innan han skickade mig på röntgen.

Sköterskan bad mig klä av allt på övrekroppen och klämma upp mina behag mot en iskall metallplatta. När jag stod där och huttrade började hon fundera på vad en gul remiss från Rundradion kan tänkas innebära. Och så knattrade hon lugnt på datorn, ringde några samtal och trallade på medan jag stod där halvnaken och butter och väntade på bättre tider.

Till sist tog hon några bilder men fortsatte att vara mycket mera intresserad av vem som skulle betala besöket och när än av mig, patienten.

"Resultaten blir klara i dag så jag ringer dig i övermorgon" sa läkaren muntert när jag gick. Logiskt och bra det också.

Ja ja, jag marrar. De var säkert helt proffsiga, men jag är PMS-ig och har ont. Vill ha en diagnos och kuckelimuckmedicin nu.

fredag 10 februari 2012

Imorgon ska jag göra nånting pirrigt

Tänkte gå ut barhuvud! Eller nä, man är ju prillig om man går ut utan huvudbonad i den här kylan, men jag tänkte alltså ta en sväng i matbutiken utan peruk! Ingen duk eller mössa heller! Har inte rört mig ute bland folk au naturel på 2.5 år. Det ni. Men nu är det dags.

Jag skulle gladeligen skippa peruken annars också nu om det inte var för en kal fläck som vägrar växa igen. Men nu går det redan nästan att kamma över den. Sedan ska jag boka frissa och få lite mera form på burret.

Strutsåldern

Ibland tar det 30 minuter att få ytterkläderna på en förbannad treåring. Då känner man sig lyckad som förälder.

torsdag 9 februari 2012

Om klädstorlekar

Louise som skriver bloggen Big-Ass Fashion avreagerade sig igår gällande klädstorlekar. Hon har också tidigare kritiserat bl.a. H&M som hänvisar samtliga XL-kunder till webben. Butikerna tar alltså inte in storleken XL fast det tillverkas dylika. Sen finns ju tjockisavdelningen, men det är en annan sak. Nu ska tydligen Lindex börja med samma princip, XL-kunder får webbshoppa. Hur månne man resonerar här? Att de feta ändå ser för jävliga ut så de behöver inte prova plagget på förhand?

Jag köper nästan alltid kläder i storlek XL. Det är helt enkelt den storleken som sitter bäst på mig. Lite mystiskt känns det ju, för jag uppfattar mig själv som relativt normalviktig. Mer stor än liten, jodå, men XL? Och om jag är XL, vad är då de många stiliga kvinnorna i min omgivning som är större än jag men inte på långa vägar tjocka?

Och visst är det underligt att H&M till sitt försvar hävdar att de tar in plagg i butikerna på basis av efterfrågan. Hur förklarar de då att det alltid finns kvar 20 plagg i storlek XS och S, någon enstaka M med deodorantstreck och inte en enda L?

Heder åt Gina Tricot och Indiska, där finns hela sortimentet i varierande storlekar.

Dorka-föräldrarna

Aftonfrid hos familjen Frantz. Far spelar Dante's Inferno på PS3 och grymtar belåtet när Dante besegrar Serverus med liemannens lie. Mor sitter och kollar dumma klipp på youtube och kluckar förtjust åt pratande hundar och spyende bebisar.

I något skede börjar vi undra vart barnen tagit vägen. Det visar sig att de sitter i ett halvdunkelt rum och lyssnar på Mozart med allvarsamma miner.

Morgon på Drumsö

Ah, sovmorgon! Steg upp först 6.30, skönt. I dag ska vi ägna oss åt programutveckling hela dagen. Målet är att skapa ett koncept som alla urbana 30+are vill höra på morgonen. Jag har massvis med vilda idéer!

Vi håller till på Blue Peter. Inte samma sak som Blue Oyster. Såg en onepiece-outlet och en tax med röda skor på vägen. Drumsö är ett märkvärdigt ställe.

onsdag 8 februari 2012

Tänd en lampa då, för faan

Den bloggkommentar som får mig att bli alldeles matt av irritation är för tillfället "Man blir ju mörkrädd". Bloggläsare och debattörer blir mörkrädda av allt möjligt: LCHF, dagisbarn, träningstips, sömnskolor, you name it. Mörkrädd, mörkrädd, mörkrädd.

Nästan lika knasiga är "Klockrent" och "Du är grym", men de är i alla fall vänligt menade.

På begravning ikväll, tjoho

Vad flinar du då för din apa, undrar ni strängt. Jo, för det är Den finlandssvenska radiohallåan som begravs, och det är bara vemodigt, inte jättesorgligt. Och så tror jag att jag får dricka vin och skvattra med Finsalongen ikväll, bara det får mig att smila som The Chesire Cat. Jajamen.

tisdag 7 februari 2012

Hrmpf

Klädde på S pyjamasen för några timmar sedan, satt lite framåtlutad och hade kanske lite djupare t-skjortsurringning än jag vanligtvis brukar ha. S plirade ner i mitt dekolletage som nån annan Arajärvi och utbrast "Titta!".
- Vad då? undrade jag skojfriskt.
- En stooor snippa!

Hm. Inte för att mina behag nu har varit i yppigaste laget efter dubbla helamningar, men att de mera ser ut som blygdläppar än boobs, det var nånting nytt...

måndag 6 februari 2012

Hjälp en vax-virgin!

Okej, nu behöver jag vägledning igen. Som jag berättat håller mitt hår på att växa och snart är tiden inne för mig att bege mig ut i världen med den egna kalufsen på display.

Problem 1 är bara att jag aldrig har haft kort hår, så jag har noll koll på den typens stylingprodukter. Problem 2 (som egentligen är illa kamouflerat skryt) är att mitt hår är kraftigt och tjockt och växer precis rakt uppåt. Och jag klär inte riktigt i punkfrilla, har övervägt saken noga i några dagar nu. Testade en mohikanvariant också men såg mest ut som en flaskborste.

Jag skulle alltså vilja gå raka vägen från Sid Vicious till Michelle Williams utan att det blir André Wickström eller Prins Daniel på vägen. Hänger ni med? Kan ni rekommendera nånting?

Thorstens hand och Penttis blick

Finland och Sverige har varsigt gubbslem att debattera för tillfället. I Sverige var det ruskiga Thorsten Flinck som lade handen på Gina Dirawis rumpett i direktsändning i Melodifestivalen i lördags. Det var onödigt och lite äckligt (visste inte om jag skulle ha mera obehag för hans gula tänder eller bara fossingar) men jag tror också det var ett mycket misslyckat infall av en person som inte alls befann sig i sin egen comfort zone. Tycker inte Thorsten för all framtid behöver stämplas som snuskgubbe enbart på basis av detta, han verkade obekväm och förvirrad både före och efter incidenten.

Men jag bara älskar klippet där Arajärvi tittar ner i urringningen på Prinsessan Mary! Och ännu mera när hon vänder sig om och han försöker se så oskyldig ut! Priceless!


Och Mary som inser att "Jävlar, jag visste det! Jag borde ha tagit klänningen med mindre dekolletage! Nu sitter jag här och är praktiskt taget nakupelle, gaaah!" Tror de flesta damer upplevt den känslan nån gång, när man går ut anser man sig vara elegant, men mitt i allt känner man sig bara exponerad.

Klandrar inte Pentti, om jag satt bredvid den undersköna Mary skulle jag antagligen också glo. Kanske inte enbart på hennes brystparti, men säkert på det också.

Lite piggare

Nåja. Efter en dagslur och en äckligt hurtig promenad till dagis i det vidrigt tjusiga vintervädret börjar jag vara mera kvinna än plattmask igen. Dessutom hade en god fe skottat vår gård när jag kom hem! Misstänker att det är en ganska stadig god fe med skäggstubb och snöslunga, men inte desto mindre en god fe! Så glad jag blev!

Imorgon har i dessutom finbesök i morgonprogrammet, kl 7.40 kommer Peppe och 8.40 vår nya direktör Marit af Björkesten. Om någon känner till Marit och har tips på hur vi kan ställa oss in hos henne genast från början mottades dylika med tacksamhet.* Vi var inne på cigarrer och whiskey när hon nu blir direktör och allt, men hon kanske föredrar piptobak och raki?

*)Peppe kan jag hantera, man säger bara att hon är roligare än Magnus. Om hon är riktigt svårflörtad konverterar man hastigt till vegetarianism. 

Herrejämmer

Jag är så trött, så trött. Varför i all sin dar tackade jag ja till nånting så omänskligt som morgonradio? Jag min stackars krake, så dumt.

söndag 5 februari 2012

Hon är sen finer, Sarah Dawn Finer

Hurra för en XL-kvinna som vågar kliva upp på scenen i nånting supertight och glittrigt, inte i något "smickrande" tält som döljer både tillgångar och utputningar. Jag tycker hon är fabulös. Mera kurvor på tv, tack!

(bilden lånade jag här)

lördag 4 februari 2012

Vad jag har för mig ikväll

Skumpatasting och knytkalas! Det är sjätte året och deltagarna blir bara vildare gällande maten. Första året drack vi Elysee och åt chips.

fredag 3 februari 2012

Flickkväll!

J är på nån sorts jobbgalej denna fredag, så det blir flickkväll här hemma. Vi ska äta makaronilåda, bada bastu, poppa mikropopcorn och titta på Häxan Surtant. T har för säkerhets skull gjort namnskyltar åt oss, ifall vi skulle glömma bort varandras namn. Mycket klyftigt, lite som på konferens. Fast jag vet inte riktigt hur vi ska fästa dem i bastun.

Runebergsgåtan

Jonas från Borgå och Kati från Jeppis hämtade runebergstårtor till jobbet. Gissa vem som hämtade vilka...

torsdag 2 februari 2012

Nämen Clara då!

Först förvirringen, förskräckelsen och nyfikenheten när man i högerspalten ser att Underbara Clara har skrivit ett inlägg med rubriken "Världens fetaste spak i baken".

Sedan lättnaden och besvikelsen när man inser att man läst fel.

I dag skulle jag önska mig...

En pipeline mellan dagis och hemmet! Tanterna skulle bädda ner barnen i en kapsel, dra i en spak och några sekunder senare skull kapseln susa ut i andra ändan av röret, exempelvis i vårt grovkök. Lite som Batman. Eller receptbelagna mediciner på apoteket. Swisch.

Ska ta upp saken med kommunen. Efter att jag hämtat barnen med buss i -20 grader.

Déjà blogg

Tänkte att det skulle vara på sin plats att skriva vad jag tycker om den underliga konstruerade konflikten mellan hemmamammor och jobbmammor. Men så slog det mig att jag redan skrev det inlägget i somras. Så det får bli en favorit i repris

onsdag 1 februari 2012

Nominerar mig själv till Förkastligaste förälder 2012

Det finns gott om duktiga mödrar som bloggar. Det är glädjande! Det måste ju vara en lycklig generation som växer upp just nu, med pålästa mammor som vet att barn mår bäst av att vårdas i hemmet (fädrarna kanske vet det också men de bloggar sällan om ämnet). Att egentid är ett modebegrepp och att den som en gång valt/haft turen att bli förälder är skyldig att vara med sitt barn så mycket som möjligt.

Eftersom diskussionerna kring Anna Wahlgren, Birgitta Ohlsson och Britney Spears dämpats en aning träder jag härmed fram som en ny target. Jag är en usel förälder! Nästan lika ryslig som min man! Låt mig motivera varför:

- Båda våra barn började på dagis när de var under 1,5 år gamla. Jag vet vad ni tänker. "Jag mår illa vid tanken på små ettåringar på dagis" är ett återkommande citat när detta diskuteras. Småbarn ska vårdas hemma. Jo. Men J och jag var rätt unga när vi blev föräldrar, vi levde och bodde förmånligt men efter studietiden hade vi absolut inga besparingar. En lön och en vårdpeng räckte ingenvart i Helsingfors. Det blev dagis. Och det gick bra.

- Jag hatar lekparker. Världens vidrigaste ställen. Försökte mig på några mammacaféer också men det var ingenting för mig. Kanske jag bara hade otur.

- Mina barn ser ofta på tv. Och spelar dataspel ibland. Behöver jag ens säga nånting mer? Hemskt va?

- Jag är dålig på att leka. Jag försöker då och då, men jag är tråkig. Jag är mycket bättre på att läsa böcker och lägga pussel, men det kanske inte räcker till för att rädda situationen?

- Nu kommer en biggie: Jag ligger hemma och sover medan barnen är på dagis! Gnugga er i ögonen, javisst ni läste rätt! Att jag täcks! De här dagarna stiger jag förvisso upp kl 04  och kommer hem igen cirka halv tre. Då hinner jag precis med en 45 minuters lur innan jag går till dagis. Men givetvis skulle en duktig mamma hämta barnen genast efter jobbet och njuta av kvalitetstiden med dem under eftermiddaen. Och lägga sig klockan 20. Och somna på fläcken, inte att förglömma. Tyvärr är det omöjligt för mig att somna före 21.30, jag har testat. Därav gör jag det otänkbara och unnar mig en ego-lur efter jobbet.

- En biggie till: Mina barn är långa dagar på dagis. Nio timmar, minst. Ibland mera. Det här beror på att både J och jag har uppemot 1 timmes arbetsresa båda vägarna och 8 timmar långa arbetsdagar. Räkna själva.

- Men hörni, jag har sparat det värsta till sist: T var på dagis när jag var hemma med S! Jag vet, det är förfärligt! Hon trivdes så himla bra med tanterna, kompisarna, dagisrutinerna så vi tänkte att det kanske inte var så farligt att hon fick hålla fast vid det vardag hon verkade vara så nöjd med fast familjen utökats med ett argt litet skrynkelfejs.

Hur lever jag med mig själv? Varför har jag skaffat barn om jag inte vill umgås med dem?

Jag vet inte riktigt. Men jag vet några andra grejer. 

Vi upplever återseendets glädje varje dag. Det är så himla kul att ses varje dag på dagisgården, vi tjoar och kramas en stund alla tre. Jag försöker snappa upp nånting av flickornas babbel då båda vill berättade om dagen som gått samtidigt.


Mina barn har lärt mig att det vanliga är det bästa som finns. Jag lever för våra vanliga kvällar. Vi åker hem från dagis med buss vid 17-snåret och gör roliga miner i Stensvikstunneln. Varje dag. Vi nojsar om maten, de vill absolut hjälpa till och jag försöker dela ut lagom utmanande uppgifter. Varje dag. Vi slöar en stund framför Bolibompa, duschar, läser böcker och har skrattsjuka en stund. Varje dag. J leker monster och vi skriker av skräckblandad förtjusing och det är festligt som fan.

Vi har inte så många gemensamma timmar innan barnen lägger sig, men vi gör det bästa av dem. De här timmarna är dagens höjdpunkt för mig. Ingen kändisintervju i världen kan klå dem.

Händelselösa veckoslut är ljuvliga. Lite bastu, storhandlande, bullbak, glasskalas, en hyrfilm, popcorn i den ordning som känns trevligast. Och ibland ett litet slagsmål eller ett trotsanfall. En mamma som blir arg och ryter till. Och så blir i vänner igen och det är härligt. Det är sällan vi bokar in nånting i helgerna numera. Det är så förbannat skönt att bara vara tillsammans.

Jag vet inte jag, jag läser så många bloggar och kommentarer och diskussioner och förstår ju hur hemsk jag är. Och ändå har jag så svårt för att arbeta upp det där fasansfullt dåliga samvetet som jag säkert borde känna.

För i all sin ryslighet fungerar det här ganska bra i familjen Frantz.

Nu duckar jag och tar betäckning.

Journalistens drömdag

I dag hade jag en riktig toppenarbetsdag. Efter sändningen och morgonmötet började jag som vanligt jaga potentiella studiogäster och intervjuobjekt. Jag ringde några samtal, alla svarade genast och var med på noterna. Hade fixat undan dagens arbete på några minuter. Sådana här dagar är ganska sällsynta. Det vanliga är att man sitter och ringer runt i sju timmar utan att det leder nånvart alls.

Som yngre hade jag grym telefonskräck. Hatade att ringa tandläkare, frissor, skatteverk, rubbet. Lite grann lever motviljan iofs kvar, jag älskar att man numera kan beställa allt från pizza till nytt skattekort bara genom att klicka lite på nätet.

Synnerligen disturbing

Har omåttligt roligt åt youtube-kommentarerna under detta klipp. Antagligen är detta ganska disturbing om man inte är bekant med BUU-klubben sen tidigare.