Tussilago, harpluttar och Strömstedt

Tog ut lite kompledigt i dag. Perfekt tajming att kunna förlänga det första vårveckoslutet. J har åkt iväg på Sideways-äventyr till Alsace, men mamma råkade också vara ledig och hakade på.

Muffinspicknick vid lekstugan. Klär man på sig ordentligt så går det.

 

T tyckte det var premiärdags för nya låtsasskinnjackan. 

Så har vi planterat harpluttar (ett experiment, man ser vad haren har ätit när de börjar gro), tittat på Pippi, ätit spenatplättar och bara grälat lite lagom mycket. 

Ja, och så tittade jag på SVT:s Inför Eurovisionen också. Det är alltid lite jobbigt när folk jämför De Eurovisa med SVT:s förlaga. Deras budget är ju enormt mycket större än vår, och fast jag skulle doppa mig i glitter från topp till tå blir jag inte Lena Philipsson. Det har inte ens varit vår ambition att efterlikna deras koncept, utan vi har försökt hitta på ett eget. 

Har hur som haver storgillat SVT:s panel i flera år, men årets variant var nog ganska platt fall. Niklas Strömstedt verkade helt ointresserad. Malin Roos var däremot ivrig och insatt, men de hade väldigt underlig kemi sinsemellan. Ibland försökte hon sig på glada små tjuvnyp, men då blev Strömstedt sur. Och vem var programledaren av de båda? Arbetsfördelningen kändes oklar. Gästen Rickard Engfors gjorde sitt yttersta och var riktigt underhållande, men det var svårt att rädda situationen i hans sits. Tillbakablickarna var  roliga, men på grund av dem rymdes ganska lite av årets videor med. Besynnerligt, svenskarna brukar ju alltid få in fullträffar i den här genren.

Okejokej, jag medger. Jag är pikulite skadeglad. Lillaysterkomplexet, ni vet.